Det går inte att leva utan mina kaniner, jag haft haft dom sen jag var 9 år och jag vet att det kommer vara jobbigt att inte ha dem här. De var bara kaniner, men dom gjorde min dag när jag mådde skit, dom fick mig att ändå må bra för jag visste att dom var mina. Ibland var de dom ända som lyssnade på mig när jag mådde dåligt.

Jag kanske klagade mycket att jag inte orkade gå ut till dem och att jag inte orkade städa buren, men jag älskade dom ändå.

Det var mitt fel att dom dog, det var jag som inte stängde kaninbur dörren.

Tänk att dom levde för två dagar sen, att jag matade dom i måndags, när Wille åt hur min hand och nosade på mig. När jag klappade dom. När jag sa god natt åt dom.

Fan! Allt är mitt fel.

Det är fan mitt fel. 
Jag har så mycket mer att säga, men det kommer inte ut ur mig.